Spårvagnar drar lite energi och kräver litet utrymme men transporterar ändå många passagerare.

Spårvagnar har hög kapacitet till förhållandevis rimliga kostnader. Spårväg kan transportera två till tre gånger så många passagerare som ledbuss. Riktigt stora passagerarvolymer hanteras ofta bäst av tunnelbane- och pendeltågssystem. Vid låga volymer kan busstrafik vara lämpligast. Men rätt använd är spårväg billigare per transporterad passagerare än busstrafik och att bygga spårväg kostar bara 20- 25 procent av vad det kostar att bygga tunnelbana. Kapaciteten är lägre än tunnelbanan, men i många fall tillräcklig.

Lätt att öka kapacitet

Eftersom spårvagnar inte definieras som vägfordon gäller inte de längdbegränsningar som råder för bussar. Det går därför att förlänga spårvagnar och därmed öka kapaciteten utan att det krävs fler förare.

Moderna spårvagnar består oftast av fem till sju vagnskorgar (moduler), som sitter ihop med leder i varandra. Tre eller fem av modulerna har hjul, de övriga är upphängda däremellan. Dessa så kallade multiled- spårvagnar kan få ökad kapacitet genom ytterligare korgmoduler, varefter behov uppstår och infrastruktur, som hållplatser och spårlängder, tillåter.

Kräver liten yta

Spårvagnar är särskilt lämpliga i tätbebyggda städer. De följer en väl definierad bana och spårets styrande funktion gör att spårvägens bana kan göras förhållandevis smal. Någon ”vingelmån” är inte aktuell. Utrymmesbehovet i stadsmiljön per resande är bara 1,2 kvadratmeter med spårvagn, jämfört med 2,1 för buss och hela 22,1 kvadratmeter med personbil.

En dubbelspårig spårväg kan rymmas inom total bredd av 6 meter, oavsett hastighet. För en bussbana gäller i regel 7,5 meter om hastigheten är över 50 kilometer per timme.

Flexibelt

Spårvagnar kan köras på reserverat utrymme i gata, i blandtrafik, på egen banvall, i tunnel, på viadukt, på gräsmatta eller genom en fontän som i Oslo. Moderna spårvagnar trafikerar kurvor ner till 18 meters radie, ibland ännu snävare vid behov. De senast levererade spårvagnarna till Heidelberg har 15,5 meter som minsta möjliga radie.

Hastigheterna kan variera från 80 km per timme vid längre sträckor, till 50 km per timme i tättbebyggda områden och 15 km per timme på gågator i centrum. Medelhastigheten blir hög, 20- 25 kilometer per timme är vanligt vid spårvägssystem som byggts på rätt sätt, vilket innebär full prioritet i trafiksignaler och stor andel reserverat utrymme.

Så kallade Duospårvagnar eller tram- train kan även köras på järnväg och fungera som pendeltåg. Fördelen är att passagerare från orter utanför staden kan stiga på en spårvagn vid en station på en järnvägslinje och sedan åka utan byten in till stadens centrum där spårvagnen på vanligt sätt trafikerar stadens spårvägsnät.